En massa tävlingar senare... och Wheeler Dealer!

Nu ligger vi sådär långt efter i bloggandet igen:-/ Men vi börjar där vi slutade senast. Vi åkte till Dals motorklubb 28/7 och körde kvaltävling till NGK masters i ösregn och det gick inte så lysande, men bilen gick bra och jag blev riktigt sugen på att köra mer.

Hemmatävlingen fjärde augusti blev en solig tillställning. Tråkigt nog gjorde jag ett misstag och sladdade bort mig i andra kurvan i första heatet. Förutom det misstaget tog jag en andraplats och en heatseger. Tyvärr räckte inte mina 14 poäng till finalkörnig utan jag hamnade som första bil utanför final. Då kändes det extra surt att jag sladdade bort mig i första heatet.

 Inför tävlingen hade vi införskaffat en egen biltransportvagn så att vi skulle slippa låna i framtiden. En 1700-kilos boggievagn byggd på husvagnschassi av en folkraceåkare i Kristianstad och den går som en dröm på vägen.
Nästa deltävling i Västkustkuppen arrangerades av Tjörns motorförening 11/8. Jag gjorde inte så bra ifrån mig på denna tävling däremot var det spännande att se hur startfältet i A-finalen decimerades efter varje rödflagg. Till slut var det bara 2 bilar kvar som skulle köra!

Eftersom Tjörntävlingen var samtidigt som Laxå tvådagarstävling var vi sugna på en annan tvådagarstävling och Karlstad dök upp som ett trevligt alternativ. Så vi åkte upp på fredagen för att slå upp tält och förbereda inför tävlingsdagarna 25-26/8.

Tävlingen var lite annorlunda arrangerad mot vad vi är vana vid. Till varje heatnummer var 18 bilar listade och väl framme i lottningsfållan blev vi indelade i sexbilsheat beroende på vilken ordning vi körde in i fållan. Ett roligt system som gjorde att man inte i förväg kunde räkna ut exakt vilka man skulle köra mot och att det blev bra flyt på heaten.

Första heatet gick sådär med tanke på att det regnade ymnigt och att jag inte kände till banan så bra. Till andra hade det torkat upp lite och vi bytte däck. Kanske var däckbytet bra rent psykologiskt för jag vann det heatet. Tyvärr misslyckades jag upprepa det och resten av tävlingen gick ungefär som den började. På det hela en mycket lyckad helg med mycket lärdom och regn.

Karlstads motorklubb arrangerade och hade några saker som var riktigt bra, banan är underbar, bärgningen var den mest effektiva vi sett, den nämnda artonbilsvarianten skapade bra flyt.Några saker som var mindre bra var att speakern inte hördes i depåområdet, att heattavlan inte syntes från publikområdet och att det var sån enorm väntan på prisutdelning och anbud! Vi förmodligen dock kommer åka dit igen!

Nästa tävling på agendan var Skene 8/9. Under sensommaren och hösten hade en kvinna från en TV-kanal i London mailat en massa frågor om bilmarknader och bilhobbies i Sverige som ett förarbete till ett litet reportage under hösten. Nu visade det sig att de skulle filma folkracetävlingen i Skene. Dagen innan fick jag ett samtal där producenten undrade om vi ville vara med i inslaget. Väl på plats pratade vi lite med filmgänget men först när vi såg Mike Brewer från Discovery Channels Wheeler Dealer gick det upp för mig vilket program det handlade om! Körningen stämde ganska hyfsat i början av dagen och efter att vi blivit ordentligt intervjuade i bakluckan på servicebilen gick det ännu bättre. Så bra att jag fick köra final och blev bästa bakhjulsdrivna på hela tävlingen! Det ska bli mycket spännande att se vad som kommer med i TV. Renée fick dessutom göra en Cameron Diaz :-) Kul som attan var det!

Nästa tävling var Trollhättan 6/10. En tävling jag inte såg fram emot men eftersom det var sista tävlingen i Västkustkuppen var det nästan ett måste. Det gick som befarat. Körningen stämde dåligt, banan var blöt och kladdig och arrangören hade inte ens sopat startplattan ordentligt på morgonen. Banan i sig är ganska tråkig för både förare och publik, men jag lyckades med målet för dagen att ta mer än 7 poäng (jag tog 8). Jag slutade på nionde plats i Västkustkuppen. Sämst av dom 4 som körde alla tävlingar. Efter den här tävlingen infann sig en liten trött bitterhetskänsla över att körningen inte stämde under dåliga förhållanden.

För nästa och den senaste tävlingen var vi åter på Dalsbanan för lagtävlingen Jägarens pokal 20/10. Ännu en gång regnade hela tävlingen bort och körningen stämde inte alls. Vårt lag (Cissis Pajasar) hamnade näst sist. En tröst är att jag inte var sämst i laget som bestod av familjen Mäsak och vänner som inte kört folkrace på många år. Tyvärr skedde ett missöde med vår biltransportvagn på väg till tävlingen. Vi tappade ett av de 4 hjulen utan att märka det. Bultarna hade gått rakt av vid bromstrumman så det gick inte att skruva dit reservhjulet. Efter mycket väntan fick vi låna ett släp av en mycket snäll Dalsåkare. Han hade dessutom bankat bort resterna av bultarna som satt fast i navet.

Nu hoppas jag att jag kan få till vettig körning i Skene om en och en halv vecka så att jag slipper gå i folkrace-ide med en bitter känsla av misslyckande i vinter! Önska mig lycka till och kom och titta i Skene 3/11. It's Halloween!

Här skulle det varit ett blogginlägg ...

... men livet kom emellan. Vi har nu 2 tävlingar att redogöra för, men Curiosity har landat på Mars och Ted var tvungen att åka till jobbet och agera facklig representant. Ni får nöja er med lite rullningar från lördagens tävling så länge.

Räkor och Saabar

Räkracet i Sotenäs var första tävlingen efter vårt lilla uppehåll och det märktes redan i första heatet. Jag hade ju inte kört på ett tag och misslyckades lite med starten och hamnade mitt i startsmällen, trots ett hyfsat startspår. Även i andra heatet hamnade jag i startsmällen, vilket resulterade i punktering och krökt styrstag. Jag fick ändå några poäng i heaten, men mest för att andra bilar gick mer sönder än min.

I tredje heatet hade jag fått ordning på starten igen och fick ett bra startspår! Jag tog starten och hade en klubbkamrat som både jagade och skyddade mig lite. Detta hjälpte dock inte mot en flygande SAAB. När han försökte köra om mig på insidan av en kurva (utanför banan) stängde jag för honom och vi krokade tyvärr ihop. Vår klubbkamrat vann och jag kom in trea framför flygsaaben. Morrrrrrr!

Detta skulle bli en dag i saabhatets tecken för i både C-finalen och A-finalen förstörde en SAAB i sista kurvan på sista varvet för en bakhjulsdriven bil. Visserligen fick de svartflagg, men det innebar båda gångerna att bilen som borde vunnit inte vann. Mera morr!

Nästa tävling är 28/7 på Rosendalsbanan utanför Färgelanda och det är en kvaltävling till NGK Masters. Det skulle vara väldigt kul att kvala dit eftersom det är en riktigt stor tävling i Karlstad i höst med massa kändisar, men om man är realist så ser jag tävlingen mer som genrep inför hemmatävlingen och Tjörntävlingen som är de efterföljande helgerna. De ingår i Västkustcupen och där vill jag samla poäng för att komma så högt som möjligt sammanlagt!

Bättre sent än aldrig. Eller?

Här kommer en rapport från årets fyra första tävlingar. Bättre sent än aldrig. Hoppas att ni håller med. Första tävlingen ägde rum i Sotenäs, en bana som vi besökt flera gånger innan och gillar. Även den här gången hade vi vädret på vår sida och regnet kom inte förrän det var dags att åka hem. I årets första heat tog jag starten och höll det in i mål. Visst var det kamp om det men de kom inte om. 

 

I det andra heatet kom jag iväg sämre i starten men hamnade 3:a ut från första svängen och det blev hård kamp om tredjeplatsen. Så hård att både jag och min kombatant missade att uppmärksamma en gulflagga. Ouppmärksamma förare får svartflagg och blir diskade. Oops ... I tredje heatet hamnade jag längst ut men via en smart manöver lyckades jag nästan komma förbi alla ändå. Dock bara nästan vilket slutade med att jag snurrade. Eftersom kampen i heat två hade tagit ganska hårt på bilen körde jag nu bara runt för poängen. Årets första tävling gav i alla fall mersmak och en positiv känsla inför resten av året.

Andra tävlingen kördes på Stenungsundsbanan, den som var så gropig och dålig i fjol. I år verkade de ha förberett den mycket bättre. I första heatet kom jag efter i starten på grund av fel startspår men tog mig upp till en tredjeplats. Jag har blivit mycket snabbare i starten och i andra heatet tog jag starten med en hel billängd. Efter ett halvt varv gled jag dock ut i en kurva och domaren tyckte visst att jag genade för mycket så jag drog på mig årets andra svartflagg. Oops, I did it again ...



 Tredje heatet var kämpigt. Det blev det ganska trångt och flera bilar gick sönder. Jag lyckades linka in i mål som trea. Även denna tävlig kändes lovande även om jag inte riktigt hade turen på min sida. Tredje tävlingen kördes på Rosendalsbanan utanför Färgelanda, En kul bana som liknar den i Sotenäs. I första heatet fick jag namnkunnigt motstånd. Här skulle det bli åka av, tänkte jag (fast inte så som vår vän Fredrik menar). Jag tog starten och höll det in i mål, trots den påhälsning bakänden på bilen fick. Grymt med en sån start. Då är man taggad!

 

 I andra heatet kom jag iväg som trea och höll det med viss möda. Även här fick bakänden stryk. Trist att inte få köra om någon, men himla skönt att inte bli omkörd heller. Även i tredje heatet kom jag iväg som trea och höll det med samma möda som i de två tidigare heaten. 15 inkörda poäng innebar att jag fick köra B-final. Wohoo! I finalen tog jag starten, men efter ett halvt varv gick styrningen sönder och då var det färdigkört. En av mina med(mot)tävlanden träffade bilen mitt på framhjulet.I vilket fall så började det nu kännas RIKTIGT lovande.

Fjärde tävlingen gick utanför Vara, en bana som vi inte har så bra minnen ifrån. Det beror i och för sig mer på grälet oss makar emellan, än hur det faktiskt gick att köra. Livet, relationer och magnetismen. Krångliga saker det där. Vi åkte upp dagen innan och passade på att grilla med vännerna och hade det allmänt trevligt. I första heatet missade jag starten lite och hamnade i klungan. Efter att ha fått hjälp in i en stor höbal fick jag bryta med trasig länkarm. Har jag berättat att jag avskyr höbalar? Om inte: Jag hatar höbalar! Nåja, bara räta ut fronten, byta länkarm och komma igen. I andra heatet tog jag starten och höll det in i mål medan de andra slogs bakom mig. Den här gången var jag övertygad om att makan inte stod i publiken och svor. Skön känsla :)



 I tredje heatet slutade jag trea med punktering på ena bakhjulet, men jag vet fortfarande inte vad jag fick punktering av. Inget konstigt syns på bilderna som togs. Någon som såg något? Med 11 inkörda poäng bytte jag om och tänkte att det var färdigkört för dagen. Resultatlistorna dröjde en halv evighet, men tack vare en ordningsam man i publiken fick vi reda på att det nog skulle bli D-final trots allt. Visst, det kanske känns lite töntigt med D-final på så få anmälda, men att köra final är ju aldrig fel. En bra dag blev nu ännu bättre! När jag sedan lyckades ta starten klockrent och höll det, med viss möda, in i mål blev dagen helt lysande! I Vara, som i de flesta tävlingar, kördes finalerna med runner up, vilket nu innebar C-final. Jag kom iväg som trea och höll det ohotat, så jag släppte av framåt lite för att inte hamna i allt damm som de körde upp. När jag på fjärde varvet upptäckte ledaren ståendes innebar det att jag låg tvåa. Ledaren var dock för långt borta för att jag skulle ha möjlighet att köra ikapp. Jag slutade tvåa, jättenöjd!



 Jag har nu stått på pallen för första gången och högst upp dessutom! Det var en härlig känsla som jag gärna vill uppleva igen. Nu är det dock en liten paus för oss i folkracandet. Det vankas bröllopsdag, vänners bröllop och renovering av bilar.

Nästa tävling är Räkracet i Sotenäs om inget annat händer! Vi ses på banan!

Livet

Ibland kommer livet emellan. Livet och nya bilar. Det senaste projektet är hämtat från ett litet ställe utanför Götene, en förvånansvärt frisk liten Toyota Starlet väntar nu på lite kärlek. Det jag vill säga är egentligen att vi igen är usla bloggare som inte rapporterat från de senaste tävlingarna. Ted har skrivit ett inlägg och nu ska jag korrläsa lite. Det kommer att handla om krascher, trasiga bilar och pokaler. Tror jag. Jag har dessutom fått ett nytt objektiv till min kamera, så nu blir det lite bättre bilder tagna. Förhoppningsvis hittar vi några fina bilder till inlägget också. Snart ska ni få läsa. Jag lovar!

Helglycka

Det här har varit en av de lataste helgerna på länge, för mig i alla fall. Lördagen hade Ted och jag vikt åt varandra. En långsam morgon med frukost tillsammans. Det hör verkligen inte till vanligheterna . Vi äter väldigt få måltider tillsammans, och det märks. Det tog en bra stund att komma igenom frukosten då vi pratade i mun på varandra. Vi har bara hunnit växla några få ord med varandra under veckan och det tog vi igen nu. Vi gillar ju som sagt att ha våra egna liv, men vi måste bli bättre på att prioritera tid med varandra också.

På eftermiddagen promenerade vi ner till Lindholmens sporthall för helgens höjdpunkt, Best Coast Riot - The Capital Punishment , roller derby mellan Göteborg och Stockholm. Jag tycker fortfarande att roller derby är lite för mesigt i Sverige, de får ju knappt tacklas, men det är trots allt riktigt bra underhållning. Halsen tog dock lite stryk av allt skrikande. Stockholm hade en sjukt duktig jammer som Göteborgstjejerna hade väldigt svårt att stoppa. Mycket skrik från publiken blev det. Jag kommer att missa wrestlingen nästa helg, men jag hoppas på både mer roller derby och mer wrestling i Göteborg, för jag är hooked.


Vissa av er startade folkracesäsongen i Laholm igår och jag måste erkänna att det sög till i folkracetarmen lite. Vi väntar dock till 14 april och Sotenäs. Hoppas att Ted känner sig redo för lite fight på banan igen. Kanske är 2012 året han börjar vinna. Vad tror ni om det?

Idag är Ted i garaget och bråkar med kojan som har börjat strula för oss och jag är hemma med katterna och bara tar det lugnt och fixar med saker jag inte hunnit med under veckan. De kommande 4 veckorna på jobbet kommer att bli tuffa, så jag försöker rensa min hjärna och skapa ett lugn i mig själv för att klara av det. Jobbet på Vetenskapsfestivalen är hur roligt som helst, men inför och under genomförande är det väldigt hektiskt. Visste ni att öppna programmet ligger ute på vår webb nu? Om inte så är det hög tid att kolla igenom det här, och planera in vad ni vill se och göra. Jag hoppas att vi ses där!

Jag hoppas att ni alla har en fin söndag; i garaget, ute i solen, hemma i soffan ... Njut och må bra. Det händer så mycket roligt i livet nu!

Garaget vs WebCoast

Ted får ofta frågan om frugan låter honom vara i garaget så mycket han vill. När han svarar ja på det blir folk häpna och undrar var de själva kan få tag i en sådan fru. Jag tycker synd om folk som reagerar på det sättet. Är det så att de verkligen känner sig så instängda och begränsade, eller är det bara något slags socialt spel? Jag förstår inte detta. Ted får självklart vara i garaget så mycket han vill, så länge han kan sköta sitt jobb och hushållet också ibland. Jag skulle aldrig komma på tanken att begränsa honom, eller hindra honom från att göra saker han tycker om. Tänk om han skulle göra så mot mig. Då hade jag sparkat bakut och stuckit illa kvickt. Jag och Ted har många gemensamma intressen, varav garaget är ett, men vi älskar också att göra saker på egen hand, utan varandra. Vi älskar varandra, men vi sitter inte ihop.

Helgen 16-18 mars var en helg då vi knappt ens hann se varandra. Vi var fullt upptagna på var sina håll och även om det kändes lite tomt ibland, så har vi båda haft en fantastisk helg. Ted är så otroligt snäll mot mig att han jobbat med min lilla Austin Mini 1275 GT hela helgen. Jag ville nämligen ha en bur i den för att få en säkrare bil. Jag känner mig inte så kaxig vid möten med långtradare i en bil som väger drygt 600 kg. Ted har jobbat stenhårt och nu är buren klar och ivägskickad på lack. Medan Ted slitit i garaget har jag spenderat helgen på WebCoast, en knytkonferens med temat webbkommunikation. Ja, mina intressen spänner över många olika områden.

Jag var inte på WebCoast 2011 då jag trodde att det mest var för tekniknördar. När jag sedan hörde alla prata om kommunikation så grämde jag mig så mycket att jag gick med i projektgruppen för WebCoast 2012. Det har varit en härlig resa med många intressanta människor. Jag har agerat ansvarig för platsgruppen och har haft ansvar för saker som registrering, teknik, skyltning och specialkost. Jag har lärt mig väldigt mycket av det här arbetet och jag längtar redan till WebCoast 2013. Helgen var otroligt intensiv och jag har lyssnat och deltagit i sessions om vad som händer med vårt digitala arv när vi dör, hur vi kan spelifiera lärande, hur sociala medier kan hjälpa till i läkningsprocesser och mycket, mycket mer. Jag hann tyvärr inte prata med så många som jag hade önskat, men jag hoppas att det kommer många fler tillfällen att träffa dessa fantastiska människor. Här kan ni som inte var med se och lyssna på de sessions som filmades.

Jag saknar garaget, men jag ångrar inte att jag engagerade mig i WebCoast. Förutom nya erfarenheter, kontakter och kunskaper erbjöd helgen ett härligt party och lördagens dans känns fortfarande i mina fötter.

WebCoast – vi ses snart igen!


Foto: @theCake_