07 september 2011

Pokaler och piruetter

Kardankungen gick av stapeln i Borås första lördagen i september och känslan på förhand var mycket bra eftersom vi lyckats få med oss både Daniel och Mattias Lennartsson och en stor mängd älvbygdare. Dessutom har den nya bilen visat stor potential.



I första heatet tog jag starten och höll det upp till första kurvan där någon vänlig själ gav mig en lätt knuff åt fel håll. Dagens första piruett var ett faktum.
Tack vare att det dömdes en svart flagga, en bil hamnade i sandfållan och två gick sönder lyckades jag ta mig i mål som 2:a.

Även i andra heatet tog jag starten medan resten av fältet gick ihop i någon slags startkrasch. Jag körde i mål som segrare, i stort sett ohotad! Min första heatseger någonsin:-) Det kunde dock ha gått illa eftersom ett av fjäderbenen släppte i sitt övre fäste och hoppade ur sin plats. Hur det gick till har jag ingen aning om, men som tur var fastnade det i hjulhuset så att jag kunde köra runt och vinna!



Efter att vi bytt fjäderben och svetsat en spricka i länkarmen var det dags för tredje heatet. Här tog jag inte starten utan hamnade som 3:a i första sväng och blev utknuffad i andra. Jag lyckades ändå köra mig upp till en 4:e plats med krokigt styrstag.

Detta gav sammanlagt 15 poäng (5+7+3) vilket är den största summa jag fått ihop. Medan vi bytte det krokiga staget undrade vi om det skulle räcka till final.
Jo då, det räckte till D-final :-)

I D-finalen lyckades jag komma iväg jämsides med 2 andra bilar, men hade fel spår in i första kurvan. De följande tre varven låg de 4 första bilarna som på led runt banan och vi hamrade på varandras bakluckor utan att komma förbi. På 4:e varvet blev jag lite för ivrig, alternativt stressad av han som låg och nosade mig i baken, så jag kom för fort in i en kurva, gled ut i lösgruset och vände runt. Dagens andra piruett. Det stora problemet var bara det att han som låg efter mig inte hade en chans att undvika mig och smällen var ett faktum. Därefter lyckades inte den stora BMW:n undvika mig och klämde till ordentligt på bakskärmen. Det var samma BMW som jag slogs med i Laxå dessutom. Här var finalen färdigkörd eftersom ena framskärmen låg hårt mot hjulet och det var i stort sett omöjligt att ens svänga. Jag linkade in i depån svärande massa ramsor över hur klantigt det var att snurra i min första final! Jag hade ju en pallplats!!!!!!!!!!!! Vad min kära fru skrek från publikplats i det här läget ska vi inte ens prata om ...



Kardankungen var, som vanligt, en riktigt rolig tävling. Dessutom har jag nu uppnått mina mål för säsongen; att vinna ett heat och att köra final. Nu är det ganska mycket jobb på bilen, som vi fick behålla, och det är osäkert när vi kör nästa tävling men jag börjar känna självförtroendet växa! Nu saknas bara lite mer rutin!