Bättre sent än aldrig. Eller?

Här kommer en rapport från årets fyra första tävlingar. Bättre sent än aldrig. Hoppas att ni håller med. Första tävlingen ägde rum i Sotenäs, en bana som vi besökt flera gånger innan och gillar. Även den här gången hade vi vädret på vår sida och regnet kom inte förrän det var dags att åka hem. I årets första heat tog jag starten och höll det in i mål. Visst var det kamp om det men de kom inte om. 

 

I det andra heatet kom jag iväg sämre i starten men hamnade 3:a ut från första svängen och det blev hård kamp om tredjeplatsen. Så hård att både jag och min kombatant missade att uppmärksamma en gulflagga. Ouppmärksamma förare får svartflagg och blir diskade. Oops ... I tredje heatet hamnade jag längst ut men via en smart manöver lyckades jag nästan komma förbi alla ändå. Dock bara nästan vilket slutade med att jag snurrade. Eftersom kampen i heat två hade tagit ganska hårt på bilen körde jag nu bara runt för poängen. Årets första tävling gav i alla fall mersmak och en positiv känsla inför resten av året.

Andra tävlingen kördes på Stenungsundsbanan, den som var så gropig och dålig i fjol. I år verkade de ha förberett den mycket bättre. I första heatet kom jag efter i starten på grund av fel startspår men tog mig upp till en tredjeplats. Jag har blivit mycket snabbare i starten och i andra heatet tog jag starten med en hel billängd. Efter ett halvt varv gled jag dock ut i en kurva och domaren tyckte visst att jag genade för mycket så jag drog på mig årets andra svartflagg. Oops, I did it again ...



 Tredje heatet var kämpigt. Det blev det ganska trångt och flera bilar gick sönder. Jag lyckades linka in i mål som trea. Även denna tävlig kändes lovande även om jag inte riktigt hade turen på min sida. Tredje tävlingen kördes på Rosendalsbanan utanför Färgelanda, En kul bana som liknar den i Sotenäs. I första heatet fick jag namnkunnigt motstånd. Här skulle det bli åka av, tänkte jag (fast inte så som vår vän Fredrik menar). Jag tog starten och höll det in i mål, trots den påhälsning bakänden på bilen fick. Grymt med en sån start. Då är man taggad!

 

 I andra heatet kom jag iväg som trea och höll det med viss möda. Även här fick bakänden stryk. Trist att inte få köra om någon, men himla skönt att inte bli omkörd heller. Även i tredje heatet kom jag iväg som trea och höll det med samma möda som i de två tidigare heaten. 15 inkörda poäng innebar att jag fick köra B-final. Wohoo! I finalen tog jag starten, men efter ett halvt varv gick styrningen sönder och då var det färdigkört. En av mina med(mot)tävlanden träffade bilen mitt på framhjulet.I vilket fall så började det nu kännas RIKTIGT lovande.

Fjärde tävlingen gick utanför Vara, en bana som vi inte har så bra minnen ifrån. Det beror i och för sig mer på grälet oss makar emellan, än hur det faktiskt gick att köra. Livet, relationer och magnetismen. Krångliga saker det där. Vi åkte upp dagen innan och passade på att grilla med vännerna och hade det allmänt trevligt. I första heatet missade jag starten lite och hamnade i klungan. Efter att ha fått hjälp in i en stor höbal fick jag bryta med trasig länkarm. Har jag berättat att jag avskyr höbalar? Om inte: Jag hatar höbalar! Nåja, bara räta ut fronten, byta länkarm och komma igen. I andra heatet tog jag starten och höll det in i mål medan de andra slogs bakom mig. Den här gången var jag övertygad om att makan inte stod i publiken och svor. Skön känsla :)



 I tredje heatet slutade jag trea med punktering på ena bakhjulet, men jag vet fortfarande inte vad jag fick punktering av. Inget konstigt syns på bilderna som togs. Någon som såg något? Med 11 inkörda poäng bytte jag om och tänkte att det var färdigkört för dagen. Resultatlistorna dröjde en halv evighet, men tack vare en ordningsam man i publiken fick vi reda på att det nog skulle bli D-final trots allt. Visst, det kanske känns lite töntigt med D-final på så få anmälda, men att köra final är ju aldrig fel. En bra dag blev nu ännu bättre! När jag sedan lyckades ta starten klockrent och höll det, med viss möda, in i mål blev dagen helt lysande! I Vara, som i de flesta tävlingar, kördes finalerna med runner up, vilket nu innebar C-final. Jag kom iväg som trea och höll det ohotat, så jag släppte av framåt lite för att inte hamna i allt damm som de körde upp. När jag på fjärde varvet upptäckte ledaren ståendes innebar det att jag låg tvåa. Ledaren var dock för långt borta för att jag skulle ha möjlighet att köra ikapp. Jag slutade tvåa, jättenöjd!



 Jag har nu stått på pallen för första gången och högst upp dessutom! Det var en härlig känsla som jag gärna vill uppleva igen. Nu är det dock en liten paus för oss i folkracandet. Det vankas bröllopsdag, vänners bröllop och renovering av bilar.

Nästa tävling är Räkracet i Sotenäs om inget annat händer! Vi ses på banan!

Livet

Ibland kommer livet emellan. Livet och nya bilar. Det senaste projektet är hämtat från ett litet ställe utanför Götene, en förvånansvärt frisk liten Toyota Starlet väntar nu på lite kärlek. Det jag vill säga är egentligen att vi igen är usla bloggare som inte rapporterat från de senaste tävlingarna. Ted har skrivit ett inlägg och nu ska jag korrläsa lite. Det kommer att handla om krascher, trasiga bilar och pokaler. Tror jag. Jag har dessutom fått ett nytt objektiv till min kamera, så nu blir det lite bättre bilder tagna. Förhoppningsvis hittar vi några fina bilder till inlägget också. Snart ska ni få läsa. Jag lovar!